wilmahejdenberg.blogg.se

 

Gårdgens ridpass gick verkligen, verkligen inte bra för min och Vincents del. Jag hade stressigt och han var inte riktigt på min sida vilket bara blev värre när jag var stressad. Han började passet helt okej men slutade passet helt på tok. Ingenting stämde och båda två var nog lite halvsura på varandra. Idag var det dock annorlunda och han var riktigt fin och duktig idag men det var inte det som jag hade förväntat mig direkt. Jag hade förväntat mig en trög, seg, oarbetsvillig Vincent som inte alls ville jobba. Den Vincent som jag satt på var rena rama motsatsen, han var pigg och framåt, ville verkligen göra rätt och var väldigt arbetsvillig. Vi började ridpasset med att värma upp honom lite i sidorna - jag ställde honom höger, vänster, höger och sedan vänster i båda varven och i alla tre gångarter som en liten uppvärmning. Han ville först inte riktigt gå utåt ställd och sa då ifrån igenom att gå med hela kroppen innanför spåret. Det höll han på med ett tag men efter en stund så slutade han med det och lyssnade riktigt fint.

Efter att jag gjort det i alla tre gångarter så red jag honom lite i trav och gjorde en volt runt varje sockerbit. Det är en sak som jag vet att Vincent alltid lyssnar på och det gjorde jag endast så att han skulle få en liten självförtroende boost eftersom att gårdagens ridpass inte var jättebra. Han lyssnade som vanligt bra på det och de var inga konstigheter alls, allt gick som tåget - helt perfekt. Efter att jag kände mig färdig med det så red jag ut i trav på spåret, gjorde en skänkelvikning in till en sockerbit, travhoppade den och landade sedan i galopp, galopperade ett varv på volten saktade av till skritt direkt ifrån galoppen och kom sedan emot den i trav igen. Vincent lyssnade verkligen super på skänkelvikningsdelen, inga problem alls utan den satt klockrent. Att hoppa i trav och landa i rätt galopp var däremot mycket svårare. Det hade han väldigt problem med rätt så länge. Men efter att vi tragglade mycket så satte vi det till slut snyggt men det fanns fortfarande mycket att jobba på. Sedan så red vi bara en linje i galopp över två sockerbitar. Mellan sockerbitarna så saktade vi av till skritt direkt från galoppen, skrittade några steg och fattade sedan galopp igen och hoppade den sista sockerbiten. Dom första gångerna så var Vincent lite hoppglad och var hur glad som helst över att få hoppa lite och drog därför över båda sockerbitarna hur snabbt som helst, så istället för att skritta direkt så tog vi en volt mellan sockerbitarna och saktade sedan av till skritt efter volten, fattade sedan galopp och tog den sista sockerbiten. När vi gjort det några gånger så taggade han ner och gjorde precis så som han skulle gjort från första början, riktigt fint blev han verkligen och  väntade på mina komandon innan han bara stack till nästa hinder. En sak som är väldigt bra att träna på så att hästen inte bara drar för kung och foster land utan faktiskt stannar upp och väntar på ryttarens komandon. Ska jag skritta, ska jag svänga, ska jag rida rakt på eller hur ska jag göra- det ska hästen ha i huvudet så att den hela tiden är vaken för jobb och inte bara tar sina egna slutsattser och gör det som den tror.