wilmahejdenberg.blogg.se

Jag säger samma sak som innan, bättre sent än aldrig!

 

Båda gångerna så kändes Vincent i princip lika dan. Han var så jävla fin. Det var inget som strulade utan allt satt som en smack. Snacka om att jag var stolt över ponnyn när jag ser hur dom andra ryttarna kollar på honom. Allt gick verkligen super, han var mjuk i både höger och vänster, skänklarna tog han jättebra, skänkelvikningarna var heller inte några som helst problem, den samlade galoppen gick som på rälls, han tog tempväxlingarna super, tagen bakdel gick också väldigt, väldigt bra, han var mjuk och fin i galoppen och tig både ställning och skänklen super fint och som grädde på moset så var han för en gångs skulle lite vaken inför ridpasset, han var vaken och beredd på arbete så ja, vad hade egentligen jag att klaga på?!

 

Inne på framhoppningen så var det väldigt tungt vilket betydde att jag inte hoppade fram jättemycket. Utan bara ett språng på räcke, ett på oxern och två på lilla. I vanliga fall så brukar jag hoppa alla hinder minst 2 gånger så det blev helt klart en hel del förändring under framhoppningen i söndags. Vincent hoppade jättefint, det var de ingen tvekan om. Han letade hinder och hoppade jättefint med massa energi och glädje. Dock var han något lång men det är bara något som vi får finslipa lite på!

 

När vi kom in på banan så kändes Vincent väldigt seg. Han var inte alls så på hugget som han var under framridningen och framhoppningen utan det hade trubbats av lite. Så det blev väldigt mycket tempoväxlingar väl inne på banan medans ekipaget innan oss red. Efter att dom hoppat klart så kändes han piggare, men inte alls så pigg som han kändes innan. Jag satte i alla fall fart på honom och galopperade emot start och då ni, då vaknade ponnyn till riktigt. Hela banan klarade han fläckfritt. Dock så blev han lite lång till hinder nummer 7 men det är son sagt saker som vi måste finslipa på. Annars så sitter allt som det ska just nu! När jag kom ut ifrån banan så skrek hela jag av lycka - så jäkla nöjd var jag. Världens bästa ponny.

 

 

Under framhoppningen till lagklassen så var han ännu finare än under framhoppningen till klassen innan. Vilket känsla vi fick in alltså - obeskrivlig. Väl inne på banan så slumrade han den här gången till precis innan första hindret, fram till tvåan var han hur seg och slarvig som helst och höll därför på att riva tvåan. Bommen låg och velade lite men beslutade sig sedan för att ligga kvar - tur! Fram till trean så var han också seg, dock så sa jag till honom och han hoppade då ett bamse hopp över trean, söte. Fyran hoppade han med bra flyt, men landade i korsgalopp. Vi hann inte fixa det och fick därför hoppa femman i kors men det funkade och han hoppade den hur fint som helst. 6,7,8 och 9 gick bara av farten. Vilket flyt vi hade då och så fin han var. Helt Amazing. Vi gick i mål och möttes av jubel ifrån alla KBF:are den känslan hörni, den är nog helt och hållet obeskrivlig. Att rida i mål till ett fullständigt jubel... Det är mäktigt, riktigt mäktigt!

 

Jag och Elin red nolla men Moa och Manda med fel. Tyvärr räckte inte det till en omhoppningen så dagen avslutades alltså där. Men vilken dag det var och vilken ponny jag har. Hur fin som helst var han verkligen! KBF:s lag är redo för nästa omgång - sista omgången då ni. Då ska ni få smaka på något!