SÖNDAG
Tankarna går, dom går mellan allt och ingenting, mellan ingenting och allt. Att tänka klara och tydliga tankar är idag svårt, riktigt svårt. Det mesta av det som jag tänker grötar ihop sig till ett. Ena sekunden tänker jag på en sak, nästa sekund har tankarna gått över på något annat och sen i den tredje sekunden kan jag tänka på något som inte alls har något att göra med varken min första eller min andra tanke, suck. Ingenting är på sin plats just nu, allting är verkligen överallt och ingenstans. En stor fet gröt i huvudet som verkligen inte vill reda ut sig...
Vincent just nu är en enda stor suck. Det har nu blivit dags att ta tag i att stärka galoppen nu på riktigt, det är dags att spänna bågen och verkligen få igenom hela galopp biten nu. Det går inte att jag går och skjuter upp det bara för att det är något av det jobbigaste utan nu så måste jag verkligen ta tag i det så att jag får det gjort. Att jobba ihop honom i galoppen är något av det jobbigaste som finns. Vincent är grov vilket gör det hela hur svårt som helst och det hela blir inte heller lättare när han är riktigt jobbig och bitchig i allt galoppjobb. Det är riktigt mycket ponny att rida och hela jag blir helt slut efter att ha hållit ihop honom i ett helt ridpass. Benen är möra och hela jag är helt uttömd, att fixa ihop honom riktigt är något av det svåraste som finns. Tänk er själva, han är grov, lite lat och vill helst inte jobba ihop sig sedan plussar vi på att han är riktigt bitchig när det kommer till dom lite jobbigare dressyrjobben - visst är det en "bra" kombination? Nja, jag är inte helt säker på det om jag ska vara helt ärlig. Men det har nu blivit dags att bita tag i det sura äpplet och faktiskt köra på. Det blir inte direkt bättre av att jag sitter här bakom skärmen och skriver om hur jobbigt det är, nej. NU är det dags, nu ska jag ta det här jobbet. Jag vet så väl hur glad jag är när allt är utrett när han är helt klockren i även dom här bitarna, då är jag ju överlycklig. Men att komma dit ä svårt, mycket, mycket svårare än vad man tror. Innan jag kan vara sådär överlycklig så måste jag först gå igenom veckors jobb av blod. svett och tårar innan jag får uppleva skratt, lycka och glädje. Men så är livet och så är ridsporten. Om Vincent någonsin ska komma någonstans så är det dags att ta tag i allt det jobbiga och göra något vettigt av det.
När det kommer till hoppningen har jag också tänkt väldigt mycket. Att satsa och sätta LB rundorna är nu viktigare än någonsin. Att nu sätta LB rundorna för att sedan kunna glänsa i dom klasserna och traggla LA rundor. Målet är nu att i år åka ut och starta så många LB, rundor som möjligt för att sedan kunna sätta en bock bakom dom. Men i allt det här så kommer ändå det jobbiga galoppjobbet ikapp mig för utan det så kommer aldrig LB rundorna sitta. Så att fixa galoppen är nu prio ett, det är nu den som ska fixas!
¨Med fotbollen då hur ser allt ut där? Jo jag fortsätter med mina damlagsträningar med målet att bara bli bättre, bättre och bättre. För att sedan kunna leka mig lätt i serien och klara den utan några som helst bekymmer. Men i och med att jag troligtvis kommer att bli bättre under damlagsträningarna så kommer även den fula fotbollen fram. Dom fula orden i ryggen, dom fula tacklingarna, slagen i ansiktet, smällarna på benen, hånflinen och dom fula efterslängarna. Dom kommer som ett brev på posten efter att man har blivit en bättre fotbollsspelare. Är det rätt? Nej, det är så fel som det bara kan bli. Att man ens ska behöva uppleva det bara för att man råkar vara en spelare som är bra på fotboll. Usch ryser, är det dit som fotbollen är på väg. Till fult spel, fula ord och äckligt fula tacklingar? Om det är dit som fotbollen är på väg så stannar inte jag kvar längre, trotts att fotboll är det roligaste som finns. Men att bli utsatt för sådant är inte roligt, det ska ni veta. Varje match så får jag dom här fula slagen i ansiktet, fula ord i nacken och fula smällar efter mig. Att vara den spelaren kanske är eftertraktat men det är ta mig fan inte roligt, det är inte en gnutta roligt alls.
At folk ens får för sig... Helt sinnes sjukt!
När vi ändå är uppe i allt det här så kan jag lite smått nämna att jag just nu är alldeles för trött på dom flesta tjejerna i min närhet. Jag har vissa guldgruvor, sådana kompisar som jag verkligen aldrig ens tänker att förlora men kompisarna som jag också gärna säljer på blocket är många. Jag kanske borde göra ett konto på blocket... Att få lite nya kompisar hade verkligen inte varit fel alls, det hade tvärtom, underlättat en hel del. Att få lite nya personer att lita på, som jag kan skaffa förtroende för och kanske dela mina hemlisar tillsammans med. Att få lite nya vänner hade verkligen inte skadat, inte alls.
Många tankar just nu och många funderingar. Som vanligt så är det för många för vad mitt huvud klarar av...
