wilmahejdenberg.blogg.se - Många vänner har gått, jag har ensam stått, frågat varför men aldrig har jag fått svaret därför

Många vänner har gått, jag har ensam stått, frågat varför men aldrig har jag fått svaret därför

När jag var liten så hade jag en super tight vän, hon försvann ett par år senare. Ett tag senare blev jag tight med ett gäng. Dom drog efter något år. Ett tag efter den incidenten så fick jag en bästa vän. Vännen jag kunde säga allt till och som jag litade på. Jag litade nästan mer på henne än vad jag litade på min mamma just då. För drygt ett halvår sedan begav även hon sig av. Själv stod jag kvar med känslan av att jag inte hade någon att lägga min hand på axeln på eller någon att prata med när allt blev svårt. Jag fick inte ens säga farväl bara tomma blickar till allt jag sa och en rygg vänd i ansiktet när jag försökte fråga varför. Men aldrig fick jag svaret därför. Jag har aldrig fått svaret därför. Jag har fått lista ut sanningen själv. Hur, varför vad har jag gjort för fel. Efter varje oförberett och oförsagt farväl så har jag alltid tänkt "hon kommer tillbaka". "Det här är bara en engångsföreteelse, snart kan jag placera handen på hennes axel igen". Men verkligheten har kommit ifatt mig med en stor knuff i ryggen. Hon kommer inte tillbaka. Hon blir inte din vän igen. Eran tid är gått nu är hon endast ett minne blått.

Men även fast att jag tillåtit mig själv att veta att hon har passerat så kan inte nya tankar sluta att gro om varför slutet på vår saga blev så. Gjorde jag något fel , sa jag något olämpligt, gjorde jag något olämpligt eller vad bara meningen att jag och hon, hon och jag inte vag ägnade för varandra.

För en tid sedan pratade jag och min kompis om den här incidenten. Jag förklarade mina tankar ord som fått från kompis till en annan kompis för att slutligen landa hos mina öron och bli till en hjälp i mina ekvationer. Jag berättade allt jag visste och allt jag kommer ihåg. Att jag sagt att jag ibland har upplevt mig själv som ett andrahandsval men ändå fortsatt för att hon var min bästa vän. Ja sa att jag berättade om andrahandsvalet för några andra av mina kompisar. Att dom berättat för henne men istället för att säga det jag sa har dom dramatiserat de en hel del. Jag berättade alla mina ekvationer men min vän som var en god lyssnare sa bara ett enda ord. Avundsjuka. Tänk själv Wilma sade hon. Du har nästan allt. En väldigt fin häst, ur duktig på två idrotter, ett underbarn på att spela fotboll, du spelare med damlaget, har en underbar familj, bor i ett fint hus, har fina kläder, har en fin hund, har bra kontakt med många särskilt många killar som både är äldre och yngre. Vår konversation tog en paus efter det och jag tänkte efter. Jag snabbspolade alla händelser och förde in avundsjuks i min ekvation. Var det de som var problemet. Kunde avundsjukan göra så pass mycket? Jag hade svårt att tro det och blundade för samhället. Men ju mer jag hade tanken om avundsjuks i huvudet ju närmre kom smällen i ryggen. Sen till sist " pang " den träffade igen. Jag själv vill inte tro att avundsjukan är det som gör min ekvation komplett. Men en tankeställare har grott i huvudet. Avundsjuka är en ganska trolig orsak även om jag själv inte vill se den kvoten på problemet.